Det som inte får hända har hänt

Fredagen den 11 augusti somnade Johans far in, han gick och la sig på kvällen bredvid sin fru och sen vaknade han aldrig mer igen.

Denna veckan har varit den tuffaste veckan med sorg i hela mitt liv.
Igår var det redan begravning för älskade Lars-Erik och det var den finaste begravningen jag någonsin har varit på.
Det spelades fin musik och det stog fina blommor kring kistan som människor från olika håll hade skickat.
Det lästes upp två olika skrifter, en som Tina hade skrivit och en som barnbarnet Emma hade skrivit, så otroligt fina texter.

Man kan inte tro att det är sant att man som 26 åring skall behöva gå på sin svärfars begravning, jag menar, det är sånt man gör när man är mycket äldre för att ens föräldrar somnar in pga ålder, det skall inte gå till såhär och jag sörjer så otroligt för min älskade sambo Johan, han är så stark som klarar detta.
Det är tur att hela familjen är så sammansvetsade, för tillsammans klarar dom nog allt.
Det som gör mig riktigt ledsen i hjärtat är tanken om att Lars-Erik aldrig kommer att träffa sina barnbarn ifrån mig och Johan.
Men jag vet att han kommer att vara med oss genom livet ändå och vi kommer att prata mycket om honom här hemma och till våra kommande barn. Dom kommer att lära känna honom i alla fall <3
Kommentera (0)
Publicerat i Me, myself and I / Länk till inlägget