Nu är Joakim inne på sin andra vecka i Borås och det känns väldigt jobbigt att vara utan honom såhär. Jag vill ju ha honom här hemma så att jag kan pussa och krama på honom när jag vill.

Det kändes så tråkigt att han just hade åkt iväg till Borås när Leah tog sina första krypsteg..

Jag är så lyckligt lottad. Det blev först inte alls som jag hade tänkt mig men sedan tog allt en vändning och blev precis så jag tänkt mig och det känns så otroligt underbart att Leah har både mamma och pappa i samma tak!

Igår satte jag mig och sökte några jobb på nätet och idag ringde telefonen där en äldre kvinna frågade om jag fortfarande jobbade på solhaga och då förklarade jag hur situationen ser ut just nu. Att jag är mammaledig fram till Juli för att jobba fyra veckor på rappsvägen men att jag sedan inte har något 'fast' jobb eller så och då sa hon 'å det var ju synd, för vi har en fast tjänst här som gäller omgående'. nu är det ANDRA gången jag går miste om ett fast jobb men hon sa att hon skulle höra av sig till mig i augusti och det blev jag ju såklart jätte glad över eftersom att hon verkade så intresserad utav just mig :)

När jag skriver att det är andra gången jag går miste om ett fast jobb så var det närjag var gravid. Jag satte mig mest för skojskull och letade jobb på arbetsförmedlingens hemsida och sökte ett i trollhättan och redan på eftermiddagen samma dag jag sökt en tjänst ringde en kille upp mig och frågade om jag ville ha ett fast jobb, eller 'tillsvidare' som det så fint heter, och där skulle jag isådanafall vara i minst två år för att lära mig allt med denna vårdtagare det gällde och då kunde jag inte gå hem som mammaledig för att man då skulle glömma av det man tidigare fått lärt sig så det gick ju inte. Leah är ju värt allting annat på denna jord men det hade ju inte vart helt fel med en fast tjänst :)