Jag var 16 år och var på fest och såg en så snygg kille där som jag började prata med men i själva verket var jag där med en annan kille jag vartsmåförälskad i sedan ett ta tillbaka. Men den killen som satt där på festen jag var på såg ju så himla bra ut och var så trevlig och det var något med honom jag föll för på direkten, antagligen för att han var en av de "tuffare" killarna. Musklig, rakad och tatuerad.

Efter den festen hade han visst givit mig sitt nummer och jag givit mitt till honom så några dagar senare fick jag ett sms utav honom och det var så vår historia började.

Helgen efter var det lite fest hos honom och då gick jag och några tjejkompisar dit och senare på kvällen gick vi allihopa till elevhemmet och satti hörnsoffan de hade i tvrummet. När klockan började närma sig väldigt sent in på natten gick alla hem förutom jag och joakim. Vi låg kvar i soffan huvud mot huvud och bara pratade men efter en stund avbröts pratandet med att vi kysste varandra och sedan dess har vi hållt ihop.

Han var fortfarande den där "snygga förbjudna killen jag aldrig skulle få och det var ju det som gjorde allt så mycket mer spännande. Det är då man blir så otroligt intresserad och fastnar så.

Vi fortsatte träffas på fester lite här och var och han hörde av sig lite då och då för att se om jag ville komma hem till honom när han kände sig ensam och så blev det. Jag var den dära lilla flickan som inte var mer än blåögd och dum.

Något som gjorde det ännu svårare var hans läppar, kropp och sättet hur han tog på mig. han fick mig att hissna i sängen. MEN vi hade aldrig sex, det tog väldigt lång tid innan han ville ha sex med mig för han sa alltid att jag var väldigt speciell för honom och att han inte ville förstöra det med sex. Det som gjorde det så speciellt var när vi låg i sängen och höll om varandra och han slet tag i mina armar och bara kastade runt mig i sängen och en sak jag aldrig glömmer är hans kors halsband som jag alltid höll i när jag hade honom i min famn.

Det var i flera tillfällen jag ångrat att jag åkt hem till honom.
Ett tillfälle är när vi vaknade på morgonen i bara underkläder och efter en lite stund rusar det in tre killkompisar som bara sätter sig i soffan (han hade en etta då) och han går upp och sätter sig i soffan bredvid dom och säger inte ett ord till mig förutom när jag beslutar mig för att skamset ta mina kläder och gå då han sa två ord och det var "hej då". Det är så många gånger jag fällt tårar över honom.

Allt slutade förra midsommar.
Vi träffades fortfarande då och då och en helg kom och vi skulle träffas och bara vara vi på fredagen. Men på fredagen ringde han mig och frågade om det gick bra om vi träffades en annan dag/helg istället för att han ville ut och fiska med lite kompisar. Men vad jag fick veta efteråt var det inte "några" kompisar utan "en" kompis som inte var en kille och där i stugan hade det ena och det andra hänt och efter det brast det för mig.

Vi var i lysekil på midsommar, jag och anki!
Där hade vi så otroligt roligt och där träffade jag även en kille ifrån sthlm som också hette Joakim. Han var snygg och trevlig och hade dessutom stirrat på mig i flera timmar under tiden vi satt i båtarna så tillslut frågade han mig om jag ville kkomma och sätta mig med honom på ena bryggan vilket jag gjorde och vi börjhade pussas lite senare på kvällen och då beslöt ag mig tyst i huvudet fö att äntligen komma över Joakim (min Joakim).
Anki gick iväg och ett tag senare fick jag ett telefonsamtal, och det var anki. Hon sa att hon träffat på Joakim och att han var påväg till vår båt och jag fort som attan sa till joakim från sthlm att lämna vår båt och gå tillbaka till sin egen och låtsas som ingenting såvida han inte ville ha stryk.. (efter att försökt stoppa joakim från att komma).

Efter en stund kom han där och såg ganska argsint ut för att jag först inte velat att han skulle komma. Han gick ner och satte sig bredvid mig i båten och han som ägde båten satt mitt emot och vräkte klantigt ur sig:
- Men hannah, vart är din andra Joakim då? och skrattade
och den blicken jag fick av Joakim då var inte nådig och han puttade bort mig och hoppade över till bryggan igen och började gå och självklart kär som jag var sprang efter honom och skrek hela vägen fram till taxin han skulle ta hem att han skulle stanna hos mig. Det hela slutade iallafall med att jag hoppade in i taxin jag med och följde med dom och sov med joakim i deras stuga.

Dagen efter gjorde han som alltid innan. Surade och ignorerade mig och gick till sina vänner istället.

När jag kom hem efter den midsommar helgen svarade inte joakim i telefonen och jag blev orolig och frustrerad så jag åkte hem till honom och bunkade på dörren och tillslut öppnade han och såg trött ut och hade visst somnat sedan dom också kommit hem.

Efter den helgen sa vi till  varandra att vi skulle fortsätta träffas och glömma det som varit med det dröjde inte länge förens det sket sig och jag åkte då och hälsade på jocke i sthlm och han kom även till mig den sommaren men sen var det ingenting efter det. Han var ju inte min joakim..
Vi bara slutade prata och veckorna gick och jag började verkligen känna saknaden efter joakim, men inte som något mer än vän. Jag menar, man förväntar sig inget annat av en kille man trånat efter i flera år men aldrig fått ut något mer än bara mys lite då och då. Men iallafall så jag slängde iväg ett sms påväg hem ifrån jobbet där det stog:
- Hej, va gör du? hur är det?
och det blev att jag åkte hem till honom för att bara umgås som vänner och tjöta lite vilket slutade med att han blev kär i MIG, så lång tid tog det för honom att få riktiga känslor för mig.
Jag ville då inte ha honom efter allt som hade hänt utan svarade bara att det var över och att jag inte ville gå in i ett förållande med honom för att jag själv inte var så kär i honom längre.

Efter all den långa tiden av bara trånande från min sida och helt plötsligt blev det han som trånade efter mig och då tappade jag intesset.
Jag menar, då är det ju inget intressent längre eftersom att det då inte bara var trånande utan även personlighetsändring ifrån hans sida.
Han blev helt plötsligt en mjuk kille som öppnade sig för mig och började prata en massa känslor. Det var ju inte DEN killen jag föll för.

Men vi fortsatte att umgås och tillslut förstog jag att jag aldrig skulle släppa honom så vi blev tillslut tillsammans.

Det var bra från och till, vi bråkade väldigt mycket och bråken var hysteriska och under tiden det var bra fick jag veta att jag väntade barn och vi beslöt oss för att behålla det och detta vill jag berätta om eftersom att inte många vet vad som egentligen hände efter det.

Vi fick en OTROLIG lägenhet mitt inne i stan på andra våning. En lägenhet som nästan var 100 kvm stor och när man kom in i hallen var det en stor vit tegelvägg in till vardagsrummet. två stora dörrar in till sovrummet, en tre var det.
Bebisen skulle få det lilla söta rummet bredvid köket.

När vi flyttade in var vi så lyckliga fram tills dagen jag blev stressad över hur allt skulle flyttas. tex elen som skulle flyttas över från hans lägenhet på sundsgatan vilket jag inte visste hur man gjorde eftersom att jag aldrig haft någon egen lägenhet men just då var han och jobbade i kungshamn och åkte väldigt tidigt på morgonen och kom hem sent på kvällarna och jag fick panik för känslan av eget ansvar och känslan av att Joakim inte hjälpte mig, vilket ledde till ett hysteriskt samtal till honom när man var på jobbet och jagbara grät, grät och grät och han svarade mig bara kort, kallt och förstog mig inte alls förens dagen därpå när vi verkligen fick pratat ut om det.

Tänk er att man blivit tillsammans efter allt som hänt och får veta strax efter att man väntar barn och att man "måste" flytta ihop. Det är ganska mycket att ställa sig in på, på så kort tid. Jag blev stressad och han blev stressad. jag menar, han visste ju inte hur han skulle bete sig och inte jag heller. Så vi började bråka och det fortsatte så till jag en dag åkte hemifrån och kände att jag inte klarar det, jag var ett vrak och jag bestämde mig för att flytta. Det är mycket saker som har sagts bakom stängda dörrar och det är mycket jag inte vill skriva ut här eftersom att det rör joakim också.

Men det har gått mycket prat om oss här i stan om hur jag "lämnade honom i sticket, med dubbelhyra" och så var det absolut inte. Efter mycket skit klarade jag inte mer och han var delaktig i att göra så att jag inte kunde stanna kvar hos honom, så nej. jag lämnade honom inte i sticket!
Och det med dubbelhyran.
ja, han fick dubbelhyra, vilket jag redan hade.
Jag höll fortfarande på att betala 3000 kr på lägenheten i brålanda som jag och lillemor skulle ha bott i + att jag betalade 3000 kr på lägenheten jag och joakim skulle ha bott i. så där var det 6000kr och det är mycket när man bara är timanställd och dessutom väntar barn. Så när jag skrev av mig ifrån hyreskontraktet betalade jag fortfarande hyran i brålanda vilket jag gjorde i 5 månader för att vi blev lurade och Joakim hade dragit ut på att säga upp sin gamla lägenhet på sundsgatan (vilket jag hade tjatat på honom om) så därför fick han dubbelhyra flera månader än vad han hade behövt.
varför skulle jag då stå och betala 3000 på den nya lägenheten för ett slarv från Joakims sida.

Efter allt det flyttade jag hem till mamma och bodde där i tre månader tills jag fick min egen lägenhet och under de tre månaderna var allt ett rent helvete. Jag och joakim kunde inte ens titta varandra i ögonen utan att bråka.

Vi i stort sätt avskydde varandra och jag kunde inte förstå hur vi kunnat vara kära och valt att skaffa ett barn ihop om vi inte ens kunde samsas om någonting. INGENTING blev som det skulle ha blivit.

Jag fick iallafall min egen lägenhet och han bodde kvar i vår stora trea och dagen jag skulle åka in och få Leah började med att jag ringde till joakim på morgonen och frågade om han skulle åka med mig och mamma in till förlossningen och det ville han såklart så vi åkte och hämtade honom inne i stan och i bilen kändes det stelt.
Vi skulle få en bebis tillsammans men vi var inte ett lyckligt par som var glada utan jag var en lycklig tjej som skulle få barn och han var lycklig men inte åt varandra utan bara för barnet vi skulle få.

När Leah var född kom han hit ungefär en gång i veckan och jag var självklart världens lyckligaste som fått världens finaste dotter men utanför allt det var jag ett vrak, helt förstörd.
Det var inte så jag ville ha det. han fattades i vårt liv.

Det gick några veckor och han började komma hit oftare och vi började se på film tillsammans och laga god mat med tända ljus och tillslut kände jag att han blev den dära goa joakim igen och jag fick tillbaka alla känslor och tilslut blev vi tillsammans igen och nu har vi vart tillsammans sen den 21 oktober och han har flyttat hit och jag kan inte förstå att det vart så dåligt som det har vart för nu ÄLSKAR jag honom massor och är lycklig ihop med honom. DETTA livet var det jag ville ha. Jag ville att vi skulle vara tillsammans, bo tillsammans med vårt barn och vara lyckliga och skaffa fler barn ihop så att barnen får växa upp med båda föräldrarna och nu är det precis osm jag ville ha det. lycklig är jag! Vi bär runt på så otroligt mycket förvrängt förflutet men det är det som gjort oss så starka.

Jag har aldrig skrivit ut hela historien bakom oss två och detta betyder väldigt mycket för mig för detta är JAG.

Allt kan bli bättre, allt blir bättre.
Efter allt som hänt kan vi nog gå igenom vad som helstm tillsammans ärvi starka ♥